Saker man kan göra när man sitter i telefonmöte

Förutom det man borde, dvs lyssna engagerat på några andras halvtråkiga dialog.

Läsa, rensa och sortera mail
Nätsurfa
Fika

Sånt kan man även göra på möten IRL. Sen finns det lite annat man kan göra:
Ha fötterna på bordet
Ordna manikyr
Läsa och skriva andra rapporter
Promenera i solskenet (räknas säkert som friskvård)
Äta glass
Köra bil
Blogga
Träna golfsvingen (jo, jag vet faktiskt en som har gjort det en gång)

Fler förslag?

Alternativ karriär?

En kollega har på gång att publicera något. Jag vet inte vad det är, bara att det har med något helt annat att göra. Klart man blir nyfiken!

Kan man leva på det? Troligtvis inte säger hon själv, nya publicister går det nu för tiden säkert tretton på dussinet.

Men jag önskar henne all lycka till och vill gärna se resultatet.

Karriärfunderingar

Om man sitter i en organisation där ledningen förnekar att det finns ett glastak och när de dessutom säger: En mentor? Vad ska det vara bra för?

Ja då kan man verkligen undra varför jag är här.

Men jag vet att gräset inte är grönare hos de andra, bekräftade rykten säger att de har det lika illa. Frågan är om himlen är blåare längre bort.

Medarbetare och motarbetare

Vad är den dolda agendan? Jag bara väntar på att få en riktig snyting som självklart alla andra, efteråt, visste skulle komma.
Alla har en dold agenda. Det gör inte så mycket om ingen drabbas negativt. Men just nu vill jag verkligen veta vad det är.

Nyfiken.
Hur många av mina medarbetare är motarbetare?
Varför?
Vad vill de istället?

Omorganisation

Det är nog nära rekordet. Förutom alla ordinarie omorganisationer ungefär vartannat-vart tredje år så lägger de gärna in några extra. Det blir nya chefer ganska precis med 14 månaders mellanrum. Var det någon som sa att det är svajigt?
Därför undrar jag ännu mer om de som har ändrat förutsättningarna kommer att bry sig om konsekvenserna. De kommer inte att vara där i skördetid.

Hopp och förtvivlan?

Vad är det för mening med att slita och kämpa om man inte får nånting för det? Tack för det beskedet två dagar före jul, men har ni tänkt på konsekvenserna? Knappast!

Vem ska tala om för alla andra berörda att ni har ändrat förutsättningarna? Hur tror ni att de reagerar? Inte med glädjetjut.

The show must go on. Jag får väl bara gilla läget. Nej, det vill jag inte. Den som ändrar förutsättningarna får minsann ta konsekvenserna själv.
Om de bryr sig.

Jag vet vad jag vill. Idag.

Jag vet vad jag vill. Jag vet att jag kan. Varför ska jag då hindras? Jo, för jag har aldrig gjort det förut. Jaha... betyder det att man aldrig får göra saker som man aldrig har gjort förut?

Säg det till minsta barn. Eller till en uppfinnare. Eller till vilken mänsklig varelse som helst. Hur ska man utvecklas och trivas om man aldrig får försöka?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Så sa en vän till mig. Först tyckte jag att det lät väldigt negativt, men sen tänkte jag efter. Har det någonsin blivit exakt som man tänkt sig? Från uppsatserna som skrevs i lågstadiet "Vad jag ska bli när jag blir stor" eller "Jorden år 2010", till kvällens middagsmat.

Det är nog inte negativt alls, tvärtom! Bara man är beredd på att det blir annorlunda och köper läget så kan det till och med vara riktigt trevligt.