En lång stunds tystnad beror inte på lugn utan stora stormar

Det var ett tag sen. Det betyder inte att det varit lugnt, utan tvärtom! Det blev, återigen, en "omorganisation"! Och ingen förstår varför.

Varför gör man sig av med dem som gör ett bra jobb och som är uppskattade av omgivningen? Man skyller på att de kommit till sina resultat på "fel" sätt. Men fel sätt kan vara bättre än inget alls. Eller? Om alla dumkörde systemet så skulle ju ingenting hända.

Stormen har bedarrat, men inte utan efterdyningar.

Först kom då stormen och smällde till. Helst på ett sätt som får de drabbade i periferin, de som inte får veta alla detaljer, att misstänka att det döljer sig nåt helt annat bakom.

Direkt efter en chockfas: vad är det som händer? varför?

Ingen vet, knappt de berörda.

Apatin bredde ut sig. Vad är meningen med allt? De som inte blev apatiska grävde ner sig i arbete. Rykten spreds, klart det gör det när ingen vill tala om fakta.

Nu när det börjar lugna sig lite så tittar många med nya ögon på alltihop. Och undrar vad som egentligen är på gång. Varför. Vems tur är det härnäst?

Silvertärnan ska försöka hålla sig långt ifrån stormarna (även om stormvindar kan utnyttjas ibland, se bara på Albatrossen), titta på lite på avstånd. Och lista ut hur man bäst drar nytta av det nya läget.

Skaffa en allierad?

Ska jag skaffa mig en allierad? Kan det vara taktiskt smart? Det beror nog på vilken typ av person denna allierade är. Om TG skulle visa den minsta aning i praktiken det som nämns i teorin, då skulle det vara en intressant.... erfarenhet.
Kan det vara så att det finns en möjlighet? Bara att själva tanken känns absurd. men vad är inte absurt i denna omgivning?

Hur ska i så fall taktiken läggas upp? Tål att fundera på.

3 val

Det fins tre vägar att komma dit jag vill. Vet jag alltså nu vart jag vill? Nej, men om svaret är "till nåt annat" då är det iallafall ett delmål. Även om "nåt annat" innebär något så enkelt som att bli accepterad för min kompetens. Så hur ska jag då göra? Efter en kort fundering så finns det alltså tre sätt:
1 - Be a bitch. Vilket inte är så svårt, man kan börja med att ifrågasätta omgivningens kompetens
2 - Acceptera situationen. Det går inte att göra något åt det så det är bara att lägga sig platt och gilla läget.
3 - Byt. Arbetsplats, jobb eller karriär eller vad som helst

Tja, om man börjar med nr 1 så är inte steget långt till nr 3..... Chansen/risken är stor att man blir odräglig och omöjlig att ha med att göra med. Enligt omgivningen alltså.

Elakt eller tanklöst?

Det finns de som tackar ja till en inbjudan med villkoret "om jag inte blir bjuden på någon trevligare fest den dan". Lite att de både vill äta kakan och ha den kvar.
Somliga kan inte bestämma sig om de vill vara med eller inte, det kan bero på humör eller hur mycket annat (roligare) man har att göra. Men har man lite dötid så går det bra att vara med en liten stund och stöka till. Särskilt om man inte är uppdaterad på vad som händer eller vad som är beslutat. Då är det lätt att dessa personer glider från att vara medarbetare till att bli stora motarbetare.
Bestäm dig! Om du inte är med, kom inte flera månader senare och stöka till. Kom framför allt inte med gammal information och gamla kunskaper. Att dessa Motarbetare dessutom råkar ha så stora inarbetade kontaktnät att omgivningen faktiskt tror att det är de som styr och ställer underlättar inte för Silvertärnan.

Silvertärnan vill göra ett bra jobb. Silvertärnan kan det här. Silvertärnan har koll.

Är Motarbetaren bara tanklös eller är Motarbetaren elak? Har Motarbetaren en dold agenda (nu var vi där igen)?

Nej, Silvertärnan måste nog dra igång en stor informationskampanj så att alla möjliga berörda fattar vem det är som styr... och vem det är som håller på att bli akterseglad.

Vintertid

Januari gick bra. Halva februari också, men sen brakade allt! Lika bra att hålla sig undan och sköta sitt (och förhoppningsvis lämna det kvar när man går hem från jobbet).
Glastaket finns kvar.
Alla kan inte gilla alla, det gör inte jag heller. Men det kan vara svårt att ge resultat när man är motarbetad.

Idag så skrattade jag på jobbet. Inte ironiskt eller av skadeglädje utan bara för att något var kul. Det var trevligt, jag märker att jag har saknat det.

Saker man kan göra när man sitter i telefonmöte

Förutom det man borde, dvs lyssna engagerat på några andras halvtråkiga dialog.

Läsa, rensa och sortera mail
Nätsurfa
Fika

Sånt kan man även göra på möten IRL. Sen finns det lite annat man kan göra:
Ha fötterna på bordet
Ordna manikyr
Läsa och skriva andra rapporter
Promenera i solskenet (räknas säkert som friskvård)
Äta glass
Köra bil
Blogga
Träna golfsvingen (jo, jag vet faktiskt en som har gjort det en gång)

Fler förslag?

Alternativ karriär?

En kollega har på gång att publicera något. Jag vet inte vad det är, bara att det har med något helt annat att göra. Klart man blir nyfiken!

Kan man leva på det? Troligtvis inte säger hon själv, nya publicister går det nu för tiden säkert tretton på dussinet.

Men jag önskar henne all lycka till och vill gärna se resultatet.

Karriärfunderingar

Om man sitter i en organisation där ledningen förnekar att det finns ett glastak och när de dessutom säger: En mentor? Vad ska det vara bra för?

Ja då kan man verkligen undra varför jag är här.

Men jag vet att gräset inte är grönare hos de andra, bekräftade rykten säger att de har det lika illa. Frågan är om himlen är blåare längre bort.

Medarbetare och motarbetare

Vad är den dolda agendan? Jag bara väntar på att få en riktig snyting som självklart alla andra, efteråt, visste skulle komma.
Alla har en dold agenda. Det gör inte så mycket om ingen drabbas negativt. Men just nu vill jag verkligen veta vad det är.

Nyfiken.
Hur många av mina medarbetare är motarbetare?
Varför?
Vad vill de istället?

Omorganisation

Det är nog nära rekordet. Förutom alla ordinarie omorganisationer ungefär vartannat-vart tredje år så lägger de gärna in några extra. Det blir nya chefer ganska precis med 14 månaders mellanrum. Var det någon som sa att det är svajigt?
Därför undrar jag ännu mer om de som har ändrat förutsättningarna kommer att bry sig om konsekvenserna. De kommer inte att vara där i skördetid.

Hopp och förtvivlan?

Vad är det för mening med att slita och kämpa om man inte får nånting för det? Tack för det beskedet två dagar före jul, men har ni tänkt på konsekvenserna? Knappast!

Vem ska tala om för alla andra berörda att ni har ändrat förutsättningarna? Hur tror ni att de reagerar? Inte med glädjetjut.

The show must go on. Jag får väl bara gilla läget. Nej, det vill jag inte. Den som ändrar förutsättningarna får minsann ta konsekvenserna själv.
Om de bryr sig.

Jag vet vad jag vill. Idag.

Jag vet vad jag vill. Jag vet att jag kan. Varför ska jag då hindras? Jo, för jag har aldrig gjort det förut. Jaha... betyder det att man aldrig får göra saker som man aldrig har gjort förut?

Säg det till minsta barn. Eller till en uppfinnare. Eller till vilken mänsklig varelse som helst. Hur ska man utvecklas och trivas om man aldrig får försöka?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Så sa en vän till mig. Först tyckte jag att det lät väldigt negativt, men sen tänkte jag efter. Har det någonsin blivit exakt som man tänkt sig? Från uppsatserna som skrevs i lågstadiet "Vad jag ska bli när jag blir stor" eller "Jorden år 2010", till kvällens middagsmat.

Det är nog inte negativt alls, tvärtom! Bara man är beredd på att det blir annorlunda och köper läget så kan det till och med vara riktigt trevligt.